när det lider mot jul...

ty julen är härlig för stora och små, eller???

det klart jag kan inte sticka under stolen med att jag älskar paketen och att klämma skaka och gissa om vad som finns inslaget i papperet prytt med tomtar och snöflingor...

maten är inte så tokig heller och det messta är ju GI..

stressen har jag inte kännt av ett dugg eftersom vi har planerat allt in i minsta detalj och listat upp vad som skall göras på vilken dag och på så sett legat i fas hela denna fantastiskt vackra vintriga julmånad....

självaste plånboken har inte lidit så mycket heller eftersom det är johannes som har lagt ut pengarna för mina tog ju slut på julmarknaden på Jamtli.... (men det kommer säkert ikapp)

så imorgon när jag fått min lön ska jag ner på stan och inhandla de sista klapparna som tomten bett mig köpa till johannes eftersom jag vet vad han önskar sig och det hade blivit nåt logistik problem på den så kallade posten så hans önskelista försvann i någon form av mellan hand (det finns faan ingen riktig post längre) och sen packar vi bara bilen och åker iväg till fjälls och väntan på dopparedagen tar vid på riktigt.....

visst låter det som att det är helt underbart livet?

men trots allt detta så hänger det över mig lite det där som kanske hör lite till med vuxen julen...
men snälla tomten jag vill ha är en riktig jul en sån som jag hade när jag var liten...

när morfar sitter i skinnfotöljen i hörnet, mamma och mormor tjivas vid köksbänken, pappa bjuder på glögg som har en konstig bismak av finkel, farmor sitter och slumrar i soffan och farfar höjer ljudet på teven så att vi andra inte hör vad vi tänker....
snön ligger vit på taken...

Zebban är ju lite av en vis man som sa till mej att det viktigaste mary det är inte vad som finns i paketen utan att man får vara tillsammans, och kanske är det just därför som jag beter mig lite som nån jävla obstinat 14åring eftersom innerst inne vill jag att alla dom som jag tycker om ska vara tillsammans på jul...

men för att det ska funka så måste vi hyra en stor kursgård där alla får plats och sen måste man bjuda till lite med och de är ju inte min starka sida det bästa är nog att jag, johannes och oggan åker till fjälls.....

för jag glömmer ju så lätt att Jag har ju ändån johannes lyckos mej....